Lokalisering
Det är viktigt att hålla isär begreppen lokalisering och översättning.
När man översätter en text försöker man återge den på ett annat språk utan att förvanska dess innehåll. Det står en fritt fram att använda fler eller färre ord. Det spelar egentligen ingen roll huruvida den översatta texten tar mer eller mindre plats än originaltexten.
Vid lokalisering översätter man ett datorprogram, ett gränssnitt eller en tekniskt avancerad hemsida. Nästan alltid finns det krav på hur många bokstäver lång översättningen maximalt får vara för att få plats. Dessutom ställs det andra krav på översättningen, så som att man inte ska förstöra källkoden. Terminologivalet är snäppet knepigare i lokalisering än i traditionell översättning eftersom samma term kan översättas olika beroende på när och var den förekommer i källmaterialet. Till exempel kan termen ”File”, när den förekommer som en knapp i ett gränssnitt på svenska, översättas till ”Arkiv”, men när ordet förekommer som länk eller ren text översättas till ”Mapp” eller ”Dokument”. För att inte nämna eventuella syftningar till metallfilar eller arkiveringsmetoder.
Lokalisering sker nästan alltid i ett specialiserat CAT-verktyg eftersom alternativet med största sannolikhet skulle leda till att källkoden förstördes. Det är inte ens säkert att texten som ska översättas över huvud taget går att tolkas av en människa utan hjälp av ett CAT-verktyg.
I begreppet lokalisering ingår att anpassa programmet som översätts till den kultur som det nya språket figurerar i. Ta bara en sådan sak som att om en amerikan ska kryssa i ett par kryssrutor kommer hon att uppfatta symbolen bock (√) som ett jakande och symbolen kryss (X) som ett nekande. En svensk som står inför samma kryssrutor skulle uppfatta symbolerna helt tvärt om. Dylika ”fällor” ska lokaliseraren anpassa så att feltolkningar undviks.
Översättare som arbetar med lokalisering tenderar att vara mer tekniskt bevandrade än översättare som arbetar med ”vanlig” översättning. Självklart är det inte heller nödvändigt för någon som främst översätter t.ex. juridik att förstå sig på alla de tekniska fallgropar man kan trilla ner i när man arbetar med lokalisering.
Lokalisering tenderar att vara dyrare än ”vanlig” översättning. Det tar helt enkelt mycket mer tid att översätta per ord. Man kan t ex, som jag tidigare berättat, inte utnyttja repetitioner lika frikostigt. Sedan ska vi inte glömma att lokalisering även kräver att tekniker utför en massa konvertering av originalfilerna till ett översättningsbart format. Det kan ofta röra sig om tusentals filer i tämligen avancerade mappstrukturer, vilket leder till mycket tidskrävande filhantering.